Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t?
”Jag icke på hans arga sinne rår,
han är för stursk, jag fruktar själf hans snara.”
”Hå!” föll Minerva in, ”det skall ha ingen fara:
man alltid någon sådan får,
som junkern då och då med ris på fingren slår.
Lät kalla Blygsel hit och gossen med tillika!”
Strax visa bägge sig: de ena listigt ler,
den andra rodnar städs och ner åt marken ser,
han rusar fram, och hon vill undan vika.
Minerva fortfor så: ”Min dotter, tag i akt,
att denna pilten stjäl — jag spår han dig bedrager!
Haf på hans finger noga vakt,
och stryk man till ehvart han tager!
Och du, min gosse, minns, här får din sjuka bot:
det är dig sundt att dig din vilja neka.”
”Tack, moster,” svarar han och hoppar på en fot.
”Jag tycker mycket om med lilla syster leka.”
Allt går i början bra, och de förlikas väl,
så länge skalken hemligt stjäl,
ty flickan hade ej för pilten någon fasa.
Men när han efter hand blef mer och mer så djärf
att uppenbarligt öfva ut sitt värf
och ville börja på med flickan näsvist rasa,
fick gossen lustigt smisk, fastän det tjänte blott
att gjuta olja på dess brasa.
När flickan gjort, hvad hon förmått,
sad’ hon: ”Du aktar ej min aga.
Nu får jag lof för mamma klaga.”
”Nå nå,” sad’ Astrild, ”det är godt.
Men vet, din leda skvallerbytta,
att det skall tjäna dig till ringa nytta.”
Han därmed henne strax en duktig skuffning gaf.
Hon ger ett anskri till, hon suckar, svimmar af.
Minerva, som förstod, hvad sådant vill betyda,
Gustaf Filip Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
