Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
& —......– 1>v>,’Qg£^=
Atis och Camilla
Jag vet Camillas syn min plåga endast öker,
men i sitt eget kval sin lindring hjärtat söker.
Jag ville se och dö . . . mitt öde det begär.
Men, Atis, har du glömt hvars nymf Camilla är?”
Med sådant sorgligt rop han alla nejder fyller,
när dagens klara bloss naturens sköt förgyller.
När nattens tysta gud på stilla skuggan far,
hans klagan vaknar upp och nya krafter tar.
Camilla mellertid ett dylikt öde röner.
Förstörd, hon gjuter ut till himlen sina böner.
Fast Doris är dess tröst, likväl hon Doris flyr;
hon ända till sig själf och sina tankar skyr.
Hon ständigt ensam går, sin ledsnad att förtjusa,
där vattnen skumma sig och under lindar susa.
Naturen fåfängt där sin fägring sprider kring:
när hjärtat är förtryckt, det smakar ingenting.
Hon ändtlig brister ut och på sitt öde klagar:
”Min glädje flyktat har i mina första dagar!
Om nöjet dödas skall, förrn åldern det förtär,
ack, hvarför har jag känt hvad frid och nöje är?
Ack, huru sällt och nöjdt den nymfens dagar rinna,
som kan uti sig själf sin största tillflykt finna,
hos den ej hjärtats sorg förvirrar dess förnuft!
Hon andas glädjen in med morgonrodnans luft,
naturen ständigt ler och hennes själ förnöjer,
när världen för min syn blott sorg och mörker röjer.
Mitt hjärta förr så lugnt som stilla källan var;
men ack! nu har jag blott mitt lugn i minnet kvar.
Hvad har jag himlen gjort, att han mig så förföljer?
Månntro det kärlek är, som detta bröstet döljer?
Jag älska? . . . Nej, min dygd mig än försvara vill.
Är jag ej usel nog, att vara brottslig till?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
