Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uti en hastig skymt han henne blidkad ser;
uti en annan skymt hon ren gudomligt ler.
Han ville skåda mer, men allt i hast försvinner,
och han Dianas lund vid dagens gryning finner.
I denna helga lund Camilla tröstlös var,
och Atis’ oskuld ren för hennes tanka far.
Hon repar upp de ord. som han i templet sade,
att han med menlöst blod ej jorden sölat hade.
”jag usla,” ropar hon, ”som Atis så bemött!
Vid mina stränga ord hans hjärta säkert blödt.
Naturen i hans själ ej minsta vildhet gjutit.
Jag ensam är ju grym, jag har mot oskuld brutit.
Ack, hvad jag varit hård! Ack, hvad jag varit blind!
Jag några tårar såg, som rann utför dess kind.
Hvi har jag med min hand ej torkat dessa tårar?
Mitt fel förlorar mig och in i hjärtat sårar.”
Camillas gråt till slut dess andedräkt förtar;
att Atis blidkad se hon dock en aning har.
Tre gånger ljusets gud sitt lopp kring världen lykta t,
och för dess klara vagn tre gånger mörkret flyktat,
sen Atis i sitt lopp från mänskor vikit har.
Han till Dianas lund sin kosa ändtlig tar.
Han där Camilla ser, men grant sin låga döljer;
hans tunga bunden är, men ögat henne följer.
Hvar nymf kan lättlig se, att han förtviflad är,
men ingen gissa kan, hvad sorg hans hjärta tär.
Han sväljer ner sin gråt och sina händer vrider.
”Hvad skada,” sade de, ”att denna yngling lider!
Törhända att han mist en far, en mor, en vän?”
Camilla ensam är, som känner allt igen.
Hon blygsamt om hans kval med änglaåtbörd frågar.
Hans själ förvirrad blir, och hela blodet lågar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
