Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atis och Camilla
”Min Atis,” sade hon, ”hvad gör jag ej för dig?
Jag visst för mycket gjort. Svär, att du älskar mig!”
”Camilla! himlen vet, a tt jag ej lärt bedraga.
För den en ed behöfs ä’ eder alltför svaga.
Min kärlek brister ut, mitt hjärta är bekant:
det säger hvad det är, och hvad det är är sant.
För dig det andas blott, för dig det först har brunnit;
den tid jag dig ej sett i mörker har försvunnit,
åt ledsnad offrats upp och tomma tidsfördrif;
den tid jag dig ej ser bör räknas från mitt lif.
Förutan dig vår sol mig ingen glädje bådar;
den jord jag trampar på, den värld mitt öga skådar
är blott en ödemark, som sorgligt kringger mig,
men blir en himmel strax, så snart du visar dig.
Min lycka är en dröm, och snart jag nödgas vakna;
jag aldrig bort dig se elF aldrig bort dig sakna.
Emellan ondt och ljuft jag äger intet val,
men ömsom är ett rof för vällust och för kval.
Jag längtar vara fri, när sig min plåga öker,
men hatar likafullt den frihet, som jag söker;
jag vill ej hvad jag vill, ty hjärtat mig bedrar,
jag ville ha mitt lugn och all min kärlek kvar.
Ett ögnakast af dig kan blod och själ förvilla,
jag känner mig ej själf, jag känner blott Camilla;
jag letar efter dig i allt hvad jag begär,
mitt väsen är förtjust, det idel känsla är.
Min själ tycks fly från mig och jag få din tillbaka.
Camilla, kunde du en gång min ömhet smaka,
jag ville lämna dig det nöje kärlek har,
behålla blott för mig dess tvång och plågor kvar.
Jag ej begära kan, att himlen mig skall spara;
men du, du är ju född att världens glädje vara.
15.
Xationallitteratur d.
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
