Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VlNTERKVÄDE
Den skörd, som varit åkerns heder,
men under slagan blifvit mjuk,
man på den hårda tiljan breder
och dansar på den gula duk.
Än hvarje par sig särskildt svingar,
än i en ring sig skaran tvingar,
och än man sväfvar i en rad,
som sig i hundra hvirflar kröker.
Man spelets ljud med sången öker,
att göra dansen mera glad.
Af hvad för sken är jag betagen?
Hvad dager går i norden opp?
Hvad låga kring om polen dragen
med färger skiftar nattens lopp?
Vid himlens bryn ett moln sig höjer;
jag där en flammig båge röjer,
hvars låga brister häftigt ut.
Strax ser jag hela molnet tändas
med strålar, som mot strålar vändas
och kastas liksom blanka spjut.
Men snart din fulla prakt du hyser,
du låga! som min undran väckt.
En krona högst på fästet lyser,
med sken åt alla ändar sträckt.
Rubiner och smaragder stråla
från hennes ring och himlen måla,
som sig i nattens sköte ser
med ljusets mantel öfverdragen
och, missnöjd, vid en rand af dagen
sin rika prydnad öfverger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
