Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vill ej mina fel, ej mina dygder dölja.
Låt mig mitt fria vett, mitt trumpna lynne följa!
Låt mig få bannas fritt, mot dårar föra krig,
kort sagdt: att lefva här, låt mig få likna mig.
Jag ej behaglig är, jag vill ock aldrig pråla,
och om jag löjlig syns, vill jag mitt öde tåla.
Farväl, mitt tysta rum! Jag vill ur skuggan gå,
ibland ett tanklöst folk att nya tankar få.
Farväl, du kloka bok! Du gagnar mig ej mera.
Välkommen, galna värld! Nu vill jag dig studera.”
7. MÄNNISKANS ELÄNDE.
Livad för bedröfligt skri min ömma hörsel sårar?
Hvad jämmer skönjes här? Hvad gjutas här för tårar?
Hvem är den usla mask, som nyss fått dagen se?
Dess ögon öppnas knappt, förrän de synas våta,
knappt ger han prof af lif, förrän han lärt sig gråta
och prof af smärta ge.
Du jordens stolta son, du kung för kreaturen!
Betrakta här din höjd, ditt intåg i naturen,
hör, med hvad präktigt ljud din ankomst firad är!
Ditt första grymhetsprof du vid din födsel gifver,
då du med blodig hand det sköte sönderrifver,
som dig med ömhet bär.
Skall jag i denna klimp ett gudabelät vörda?
Dess hjärna tanklös är, dess kropp en ovig börda,
som mellan lif och död ett deladt väsen har.
Än själen ej sin flykt ur mörkrets gömmor tagit:
den jord, hvarur hon nyss sin svaga låga dragit,
har all sin tröghet kvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
