Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så snart dig ödet vill en mänskoskepsel gifva,
att lefva under ok, att tryckt och plågad blifva
är hvad du vänta må: det är de flestas lott.
Du äger ingen rätt att fordra större lycka:
den grymma envåldsmakt att jorden undertrycka
har minsta delen fått.
Ej nog att, djuren lik, du delar deras börda,
du måste din tyrann uti din like vörda:
sitt straff en vredgad gud ej längre sträcka kan.
När af ett mordiskt järn det späda lammet slaktas,
det mister blott sitt lif, ej ser att det föraktas
utaf dess baneman.
Den jord, hvars näringssaft den minsta mask får njuta,
för dig allena syns sitt milda sköte sluta:
som ett förkastadt barn hon nekar dig sitt bröst.
Man dig ett skamligt bröd med tröga händer räcker;
af brist och plågor tärd, du med din syn förskräcker
och sårar med din röst.
Men månn du ej är värd, att plågor dig förtära?
Du svaga, grymma djur, hvad medgång kan du bära?
Hvem utan häpnad ser de odjur lyckan födt?
Liksom en våldsam pest de världen öfverfarit.
Ehvar förhärjning syns, det jordens gudar varit,
som jorden har förödt.
Natur och mänsklighet i dina ådror täppas,
du som ett vilddjur grips, att ut på fältet släppas,
då jorden härjas skall af dårars öfvermod.
De vänta i sitt lugn att dina lagrar skörda,
du känner ingen hämnd, men du är lejd att mörda
och mätta dig med blod.
Gustaf Fredrik Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
