Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&= ——■ == =ö
Gustaf Fredrik Gyllenborg
Du ädla dygd, det är din ifver:
hos jordens son du himlens låga är;
man mänska var, man hjälte blifver,
när man dig fattar till begär.
När hon ger samfund lif och är en allmän lusta,
ack, bäfva, svaga värld! ett Rom sin början tar.
Förgäfves mot dess makt sig stolta grannar rusta;
dess läger inom sig en lycklig anda har.
Snart föder hären Scipioner;
uti ett råd får man Camiller se;
i tribunalen Ciceroner
åt lag och frihet styrka ge.
Vid Tibern för min syn den tvedräkts tid försvinner,
som dygdens ådror tömt — hos folket lasten rår:
jag där en riktad stad af jordens plundring finner,
som dock för guldets törst med möda än förslår. ’
jag känner Rom, men Rom i bojor!
Cæsarers träl, du yfves af din prakt!
Men du var större i de kojor,
där dygden grundade din makt.
O frihet, till hvad höjd har du ej själar drifvit!
Ur dvalans mörka famn de skynda vid din röst.
Du snillen åt Aten, åt Sparta hjältar gifvit:
en oförgänglig kraft de sugat vid ditt bröst.
Hvad väcker ej för ädel låga
det kära ljud: För frihet, fosterbygd!
Hvad kunna ej de hjärtan våga,
som lifvas af den helga dygd?
Uti sin högsta glans om du vill mänskan måla,
ack, glöm att hon är till i envålds mörka år!
Men fatta hennes bild, när frihet börjar stråla:
hon mer än dödlig syns, sig själf hon öfvergår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
