Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ode öfver motgång
4. OFÖRMODAD SANNING.
Vid en grind
satt en blind,
väntade på dem som vandra.
Doris samma vägen for.
Gubben ropte: ”Kära mor,
er förbarma,
gif en halför åt den arma!”
Flickan svarar: ”Hör, jag ber,
kloka gubbe! Jag dig ger
gärna mer;
bara tig med hvad du ser
mer än andra.”
5. ODE ÖFVER MOTGÅNG.
Hur länge skall stormen då räcka?
När råkas den önskade strand?
Förgäfves man låter mig sträcka
ur djupet en simmande hand.
Dig, maktlösa flit, till en spegel,
man far mig i stormen förbi;
man hör ej den usligas skri,
för vinden i segel.
Förgäfves från himmelens fäste
ger solen båd värma och sken:
det röker ur molnenas näste,
och himlen får aldrig bli ren.
Den störste blir skymd af de stora,
de skymmas af nedriga små.
Till höjden med sanningen gå,
det är sig förlora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
