Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig Bellman, ”möjligen den, som i detta vingleri inledt
kamraterna”. Han satt i Trondhjem och log åt sin björnar,
efter att ha lämnat tjänsten. Och när han återkom hem,
ordnades konkursen af svågern Arrhén von Kapfelman,
kämnär och ekonomihofmästare hos Fredrik Adolf. Jämte sin
nu pensionerade svärfar, lagman Bellman, som i knappa
villkor lefde på Årsta, sedan på Visbohammar i Södermanland,
reglerade denne skulderna, omkring 18,000 daler k. m.,
så att rymmaren slapp undan helskinnad, trots borgenärernas
anklagelse, att gäldenären vårdslöst försatt både egna och
andras medel, dem han olofligen tillskansat sig.
Långt ifrån att känna ånger och bättra sig, är den så
hårdt ansatte ynglingen, där han dröjer hos fadern på landet,
fortfarande en bon-vivant, som längtar efter staden och dess
förlustelser. Han trånar efter den krets, där han sjungit
och pokulerat och där han föredragit sina visor om danser
och masker, flickor och dryckeslag, där han redan nu är
den omtyckta, eftersökta rodockan, den främste i ett
ordkrig med roddarkäringar och månglerskor, den ypperste i
konsten att härma röster, läten och instrument, den bäste
aktören och skalden.
Konstnärsnaturen har tagit ut sin rätt, fast i en annan
och gladare form. Och när han i slutet af 1764, som extra
ordinarie i manufakturkontoret, ånyo är i Stockholm, börjar
han sin gamla trall. Han blir den af lyckans håfvor föga
gynnade, af skulder och ockrare städse plågade, i minuten
lefvande sektern, hvars dag svänger, som hans vers, mellan
polerna dur och moll. Han blir den fattige kanslisten och
notarien i generaltulldirektionen och 1776, tack vare Gustaf
III, sekreterare i nummerlotteriet med nästan permanent
tjänstledighet.
Kungen hade genom en Schröderheim, en Oxenstierna
och andra fått sikte på den originelle poeten, som redan
hunnit med sina ordenskapitel och flertalet af epistlarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
