Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt brännvin med guld och klenoder
förgyller båd tunga och tand* . . .
Men har du ej feber? ”Hvad mera?”
Då är en sup finkel ej sundt.
”Pong pongtuli pongtuli! Strunt!
Er lagom mockera!”
Är ögat utslaget? ”Å, inte . . .
Låt plåstret få sitta, din hund!”
Minns du hur jag sist dig påminte
om slagsmålet på Gröna Lund?
”Förstör nu den varma kristallen —
ge supen, ge hit eller slåss!
Pong pongtuli pongtuli! Tross,
jag slår dig i skallen!”
Det plägar ens oro ju lätta
att öppna sitt hjärta en vän :
sätt på dig peruken, berätta
hvarför du blef sparkad i änd’!
Kund’ du dig då inte försvara,
men fumla och slogs som en so?
”Pong pongtuli pongtuli! Jo,
det skall jag förklara.
Den tjugu och åttonde juli
i år, om jag minns . . . eller hur . . .
den dagen var klart, stundom muli’
med regn ur en blixtrande skur.
Det var, om jag drar mig till sinnes,
den tjugu och femte”. . . Nå, säj!
”Pong pongtuli pongtuli! Nej...
Nej, ve den, som minnes!
* Söndersmuladt bladguld äfvensom kanel, pomeransskal och andra
kryddor (klenoder) brukade blandas med brännvinet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
