Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Fredmans Epistlar
Krögarn blunda:
mer han grunda,
mer hans hjärta brann.
En änglahy, en leende mun,
ett blottadt bröst af våda,
ack, himmel, ack, hvar timma och stund
nytt paradis bebåda!
Men af all naturens prakt,
hjärtat till vällust och plåga,
röjde mest sin ljufva makt
två ögons vackra låga.
Såg hon upp, förtjustes allt;
och blunda hon med öga,
rördes blodet varmt och kallt
med suckar till det höga.
Maken tunga
till att sjunga
och en röst så skär och klar
och så böjlig
finns omöjlig
det sa krögarfar.
Nej, aldrig såg man krögarn så fatt,
så kär, en peine och nyter!
Kring Ullas ben, på stoln där hon satt,
han strumpebandet knyter;
drog på skon och af och an
smorde med borsten på lädret.
När hon gäspa, gäspa han
med näsan högt i vädret.
Hennes hals en rutig duk
af brandgult silke höljde;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
