Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
______ . ’
Ur Fredmans Epistlar
så dags att Bergen, re’n i krakel,
tog sig en half och dito en hel
och summa summarum: tre kvart uppå tu
slog klockan nu.
Vasserra, hvad den Bergen han svor!
Fan själf mest in i oboen for:
han ville blåsa, men ogörligt nej,
det stämde ej.
Ett rör så propert, blankt som en dag,
af svarfvad björk med mässingsbeslag,
att det ej gaf sin klara kammarton,
säj mig reson?
Lång-Anders i sin randiga rock
vid basfioln stod, grönögd och tjock,
och svor på sin tumme, till kropp och till själ,
på stunden slå krögarn ihjäl.
Grälmakar Löfberg, gul som ett lik,
förbanna sej och all sin musik
och slog så dulcian bums i väggen och dog
på nästa krog.
Men gumman, hvad hon har för en själ!
Hon vill så hjärtans väl och så väl:
hon gaf oss alla färsköl, fyra krus,
och hvar sitt ljus.
Och som det var Sankt Didrik i dag,
(och Didrik är en skurk, det sa jag),
så skänkte gumman oss hvar en sin sup
Jag buga djup.
Vi drucko hennes skål än en gång,
jag bugade och tog min bassong . . .
Lef, käraste mutter, i hälso och frid!
Kamrat, rör på strängen och gnid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
