Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Mikael Bellman
Märk, mellan gärdsgårdars krökta led
hur torpet det sluttar ner!
Till vänster, bland granars mossiga hed,
den vägen man rundad ser,
där bonden, tung, med rullande hjul
illfänas till sitt rankiga skjul
och i solgången hinner fram
med kycklingar, kalfvar och lamm.
Just där, inom Torpets höjda gräs,
på granrisadt farstugolf
steg Ulla utur sin gungande schäs
en söndag, så klockan tolf
vid pass, då Jofur åskan bestämt
och Dand’ryds klockor pinglade jämt
och tuppen gol i källarsvaln
och svalan flög långt in i saln.
Nu började tumlarn gå ikring,
och Mollberg han damp af stoln.
Vår nymf med sin arm och blixtrande ring
slog tallstrunten ut på kjoln.
Herdinnan trumf i bordet hon slog
och kjorteln öfver axlarna drog;
och mor på torpet utan krus
måst’ borga vårt herrskap sitt rus.
På backen mot luckan hästen gul
uppreser sin man i sky,
så korg och blankarder*, skenor och hjul
med lossnade skrufvar fly.
* Blankarder eller br ankar der, sviktande skalmar, som uppbära
korgen på ett slags tvåhjuliga åkdon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
