- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 4. Carl Mikael Bellman; Jakob Wallenberg /
189

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I I», ■ tUkU

Ur Handlingar rörande Bacchi Ordenskapitel

Tre fjårnd’lar af hans lif i Bacchi tjänst försvunnit,
en fjärndel därutaf i Fröjas sköte runnit.

Sen allt försvann och rann, hvad skull’ han göra här?
Den stam afhuggas bör. som inga frukter bär.



Jag orkar inte mer om hans bedrifter sjunga:
vältalighetens fält ej blomstrar på min tunga.

Men, himmel, för hvar gång den hedersmannen satt
uti en rankig schäs, med en nedslagen hatt,
med skuren rund peruk — af bockhår, kund’ man tycka
med händerna i kors uppå en masurkrycka,
i en gråspräcklig rock, med mässingsknappar tätt,
med stora uppslag på, helt lika sitt porträtt,
kastanjefärgad väst, i den två rader knappar,
och mörkblå byxor till med gröna klädeslappar,
helt vida stöfveiskaft med dubbla sålors bädd
så såg min hjälte ut, så var han alltid klädd.

Hvad högst märkvärdigt var, när han skull’ sömnen njuta,
han mest vid fönstret stod och nicka mot en ruta:
hvar fyrk, på draf han vann, försvann i fönsterglas
ja, ofta vid en nick fem rutor gick i kras.

Hans armod nu till slut man detta allt tillskrifver;
därtill på starka skäl jag ock mitt bifall gifver:
så sant, som själf jag såg, sist medio april,
af brist på hela glas var luckan skrufvad till.

Vår riddare en gång, af kärlekspilen sårad,
af vackra ögons glans uti sin ungdom dårad,
ger bort sitt fria bröst och får två långa horn . . .

Alarm . . . Stendecker hörs — han trumlar på vårt torn.

Men morgonrodnan syns emellan skogens toppar:
vår ordenskanselier sin sjöskumspipa stoppar.

isy

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/4/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free