Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
––....
Carl Mikael Bellman
Det tycks väl rätt und’ligt vara
att du, kaffe, i din graf
ej lagt af din vandringsstaf;
men hur vill man det försvara?
Långse’n släcktes ju ditt ljus;
blott din aska man nu bränner:
det är lukten som man känner
ifrån alla kaffehus.
Kaffe, ack, du ädla vätska!
Cloris i sitt tidsfördrif
aldrig kunde hafva lif,
fick hon ej sin tunga läska,
när hon under anlets svett
hela staden reformerar
och om allting resonerar,
fast ibland med litet vett.
Men hur lär man mig betala,
som i en så skarper ton
nalkat mig till nymfers tron!
Dock lär ifren snart afsvala:
om hon vid sin clavcymbaP
sig blott litet nedersätter,
spelar, sjunger amouretter,
så blir snart den sorgen all.
Det otroligt sinnet lättar,
under hennes hushålls ok
läsa i en rolig bok,
som så ljufligt allt berättar
om en drottning och en prins,
hur en Astrild dem upptände.
* Clavcymbal, klavesin, klaver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
