- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 4. Carl Mikael Bellman; Jakob Wallenberg /
277

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ff—=====–––-====^i^^^====

Min Lefvernesbeskruning

flickor bröstade sig, hukande inom sina kringspridda
klapp-hoar, och deras klappträn tycktes gifva ett eko:

... et ab hoc et ab hac et ab illa.

Parmmätarn i sitt solfärgade linne trampade i den
fyrkantiga hövolmen, kuskarna ströko de gnäggande hästarna för
hövagnen, och Munkbromångelskorna trätte med
roddargummorna om kaplansvalet i Maria. Nu framsattes pipor och
tobak, och kammarrådet Löfvensköld, den hedersmannen,
stoppade min allra första pipa, som tillägnades en flicka,
hvilken behagade göra mig och sig den äran att emottaga den.
Borgmästar Renhorn, som en femtiosex års tyrann, for ut
i hårda ord och bitterhet emot sin dräng. Därpå befallande
in en kopparkittel med varmt vatten, arrak och citroner,
tillagade han en punsch, af hvilken hin håle, om han varit
ovan, sannerligen blifvit så vimmelkantig, att han inte hittat
hem på sex veckor.

Jag röker, jag dricker, jag somnar, jag vaknar. Vinden
blåser, Löfvensköld nickar, Renhorn öfverlämnar åt däcket
gårdagens förtäring, och drängen, som en kerubim på en
ny-årsönskan, låg utsträckt långs med relingen. Yr i hufvudet
och betraktande smörgåsar, citronskifvor och flera
backana-liska relikvier på min nattkappa, blef jag ängslig vid åtankan
af mina beskedliga föräldrar. Ärnande mig hem, ser jag ut
genom kajutfönstret, men finner, i stället för det förmenta
Maria Magdalena, Strängnäs kyrktorn, som — o, himmel
uppspirade vid dagens gryning. Vimpeln hängde nedåt
masten, skepparen, kippskodd, knäppte igen böxluckan, och
en jägare, som varit vår reskamrat, tog af sig mössan och
hälsade: ”Gu moron!”

Mina respektive sofkamrater vaknade. Skepparen lade
till vid Strängnäs stad emot en trädgårdstäppa. Alla stego
i land och öfvergåfvo mig.

Utan en fyrk i fickan vandrade jag på mullgatorna af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/4/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free