Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JACOB WALLENBERG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
önska, att ett dussin af våra välmående puderhjältar där
hemma varit här, tre, fyra minuter bara; ty en hel dag
hade de stackrarna aldrig uthärdat. Jag är säker då, att de
mera skulle betraktat sin dödlighet än sina välkrusade
hårlockar. Åtminstone torde de icke påstått, att Voltaire har en
bättre religion än Luther. Det är visst, att Finland
understundom låg så begrafvet emellan skyhöga svall, att jag inte såg
himlen öfver mitt hufvud större än en af forntidens
ordinära styfkjortlar. Detta lärde mig bäst förstå min älskvärde
Naso, när han säger:
. . . totidemque videntur
Quot veniunt fluctus, ruere atque irrumpere montes.
Den instundande mörka natten ökte vår fasa. Vi
balanserade oss till bordet; fingo litet i magen och mycket på
kläderna. Man skulle sagt, att de stekta hönsen vi hade för
oss voro lefvande; ty de vilie hvart ögonblick flyga från
lovart i lä. Man befailte sig i den högstes händer med den
vanliga stormbönen och lämnade skutan åt vind och våg,
förbidande i tysthet utgången härutaf.
Klockan slår 10 — Ur vägen, ur vägen! — En
störtsjö! En dödsförskräcklig buse, så hög ungefär som Otrillan
och så bred som Hisingen, rusade i detsamma in från förn,
slungade ett ofantligt ankar in på däck, krossade reling och
röst, släpade öfver bord med sig spirorna, jollen och slupen,
oaktadt deras dubbla surringar, rasade akter ut, kastade
öfver ända allt hvad honom förekom, släckte lamporna vid
kompasserna och spolade en hel klunga matroser, som packat
sig ihopa uti rundhusgången ända bort till halfmånan. Vår
vaksamme, gråhårige kapten sam själf fram och tillbaka på
däcket, och utan en välsignad tågstump, som lyckligen föll
honom i händerna, hade både vårt Finland och fru Ekeberg
varit ett par bedröfvade änkor. Andre och fjärde styrmannen,
* Otrillan, Otterhällan, klippa vid Göteborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
