Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JACOB WALLENBERG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff––––––“11 —.........
Jakob Wallenberg
sig segla åt bottnen. Ty medan skeppet var under vatten,
tog det isynnerhet tre förskräckliga puffar, intet
annorlun-dare än det skulle stött på en klippa, och af brakningen
dömde vi, att det måtte rämnat i trenne stycken. Hvart
man vände ögat, såg man intet annat än lefvande lik, ända
tiils vår kapten själf hunnit skaka saltsjön utaf sig och sade
oss, att faran vore redan förbi: ett ord, som gaf oss likaså
mycken glädje som störtsjön förskräckelse.
Hurudan färgen var i mitt ansikte, skall jag ej kunna
säga. Men det minns jag, att pulsen gick på mig ungefär
som han lärer gå på en bukbror, hvilken blir öfverraskad
med påkslängar hos en annan mans hustru. Dock, ingen
hare för det! Döden är bister, när han gapar ur djupet;
och själfva den orädde Karl, som log åt honom, när han
rusade fram ur en dundrande kanonmynning, bleknade
likväl, då böljorna frusade öfver båten under hans öfverfart
från det nedskjutna Stralsund till Ystad.
Pumparna gnisslade oss sömnen ur ögonen hela den
natten. Vår välsignade skuta höll stånd mot den uppretade
vågen och bar oss ännu allesammans i sitt trogna sköte.
Slagsida feck hon likväl; ty då rummet undersöktes,
be-funnos kanonerna loss. Glasbruken om bord ledo
ansenligen, och hela vårt Kina gick i kras. Vår opperstyrman
blef sängliggande förmedelst ett fall, som han gjort under
villervallan. Hofmästaren hade brutit armen af sig, och
kvar-termästar M. med likså stor smärta saknade en
bränn-vinskagge. Några af besättningen sade sig med sjöns
framrusande hafva blifvit spolade öfver bord, men med
densammas tillbakastudsande åter inkastade på däck, hvilket
dock låter mer otroligt, än det utkiken betygade, nämligen
att vattnet steg ända opp till honom på förtoppen.
Dagranden tittade nu fram på himlen och glädjen på
våra ansikten. Såsom jag aldrig haft bedröfligare natt, såg
jag ej heller fägnesammare morgon. Hoppet upplifvades i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
