- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 4. Carl Mikael Bellman; Jakob Wallenberg /
299

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JACOB WALLENBERG ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





Ur Min son på galejan

det ena eller andra, reser allena för kroppens uppehälle,
önskar jag mig en raritetsamling, så är det bondens. En
ladugård full med kor, får, hästar, svin, höns m. m., den
håller jag mödan värd att lägga sig till.

Icke dess mindre (se huru lätt jag sadlar om . . . man
kunde ta mig för riksdagsman), icke dess mindre tänker jag
bygga mig ett litet djurkabinett, dock helt olika mina herrar
föregångares; ty jag ärnar beskrifva själen hos mina små
kreatur, då de hållit sig endast vid kroppen. Jag skall
undersöka deras moraliska egenskaper, då de stannat vid deras
naturliga. Med ett ord: jag vill gå till kärnan af saken; låt
andra hänga vid fenan och stjärten, så länge de behaga.
Alltså öppnar jag här ett nytt lärdomsfält och hoppas
följaktligen tillocka mig uppmärksammare ögon.

Så här ser flygfisken ut, broder till systern flädermus
i land. Båda misslyckade i naturens hand. Jofur, säger
sjökrönikan, satte sig ned att skapa dem och ärnade göra
bägge till fåglar; men hans gemål, den svartsjuka Juno,
nöp honom i örat just under detsamma. Holla, holla! skrek
den öfverraskade gubben och släppte arbetet halfgjordt ur
händerna. Den ene föll i hafvet, den andre stannade på
landbacken.

Flygfiskens moraliska karatär är yrhet och öfverdåd,
ty han spelar allehanda skälmstycken i vattubrynen och
dristar sig stundom högt opp i luften. Vid dessa tillfällen
kunna vi få honom på däck, såsom han faller ned och dör,
så snart vingfenorna bli torra.

Denna tänker jag föra hem med mig, först till att visa
huru litet poeternas ed är bindande, när de försäkra en
egenkär Mæcenas, af hvilken de hunnit tillsmickra sig en
välgärning :

förr skall fisken lära flyga,
än jag glömmer denna nåd, m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/4/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free