Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JACOB WALLENBERG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■&
och när det veka folk, som denna ålder kläckt,
på deras dyra stoft förutan vördnad stiger.
O, hvilken blygd för oss! den käcke Cronstedt dör,
och ingen Maros hand på hjältesträngen rör.
Och du, den sista gren af gamla kämpestammen,
hvars skugga lyser mer än många våra ljus,
du, som med äran stod, där dansken vek med skammen,
0, Stenbock! äfven du, förstucken i ditt grus,
som andra usla lif får ligga obesjungen.
Jag tänker på ditt slut och på den store kungen,
som grymma händer fällde ned,
för att få härska fritt uti en snöplig fred.
1, änglar! veten mina tårar,
hvar gång min sorgsna själ vid detta ämne står.
Ack, himmel! finns en svensk, som detta fall ej sårar,
så vis mig endast hvar han går.
Jag skall den bofvens namn för världens ögon hänga,
ett mål för allmänt hån och sky.
Europas charlatan, som, för att synas ny,
förslösar allt sitt vett att gammal sanning vränga
och öfver häfders fält så många irrbloss bär,
Voltaire, som varit stor, om han allena diktat,
som mot vår store Karl en ilsken fjäder riktat
och efter skugga sökt, där idel solsken är,
själf finner han sig vara mes,
i harmen skriker han mot hjältar,
med mänsklighetens namn han sina infall sältar,
men haren alltför klart i denna larven ses.
Ett lejon stupar under lansen,
och råttor leka sen med svansen;
så vurmar resa sig mot ärans majestät.
’ Men hör, Voltaire, och I, som krypen i hans fjät,
för himmel, jord och haf högtidligt jag förklarar:
I ären mesar hvar och en,
jiUi.
Jakob Wallenberg
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
