Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
dock måste medge till din heder,
att du vår fot till afgrund leder
så ljuflig väg som möjligt är.
Allt hvad du tänker, hvad du säger,
din svaga dygd och täcka brott,
allt är så läckert och så smått,
allt till vårt löje anspråk äger.
Hur kunde ur så bitter ton
en Boileau mot din ära kväda?
Jo vet, till tröst, att en kalkon
gaf honom fulla skäl att smäda.
Ditt djupa vett, din säkra smak
att om den benigaste sak
uti paryrens högmål döma;
din konst att under blomster gömma
ditt afundsfulla hjärtas svall,
att genom om och men berömma,
och utan kärlek synas ömma
och under brånad synas kall;
ditt yra skämt, ditt kvicka joller,
där du ej själf din mening vet;
ditt svek, din söta trolöshet,
som sällan vår förtviflan våller,
och dina nyckers flyktighet;
din list, som råder öfver styrkan,
som gör din herre till din träl: —
ack hvad oräkneliga skäl
till lof och löje, hat och dyrkan!
Men du, hvars hand, så djärf och svag,
med högmod andras dårskap risar,
månn du väl själf, min lilla Jag!
månn du väl själf vid sannings dag
en mindre löjlig skapnad visar?
Mina Löjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
