Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ ....■––––––––––––––––––-tø
Johan Henrik Kellgren
Hon är det i min själ, hvars stämpel
till skapelsen förtjusning bär;
och jorden uppstod till ett tempel,
där hon gudomligheten är.
Du, som af skönhet och behagen
en ren och himmelsk urbild ger!
Jag såg dig — och från denna dagen
jag endast dig i världen ser.
I allt din lånta teckning kännes,
o evigt samma, evigt ny!
Din växt blef liljans växt, och hennes
den friska glansen af din hy.
Din blick i dagens blickar blandas,
din röst fick näktergalens sång,
jag dig i rosens vällukt andas,
och västanfläkten har din gång.
Ej nog — du själfva fasan gläder,
du fyller afgrundar med ljus;
du öknarne i blomster kläder,
och tjusar i ruiners grus.
Och när min tanka hänryckt vimlar
och flyr, och söker trängtande,
och söker genom jord och himlar
det sälla stoftets skapare,
och frågar, i hvad skepnad fattas,
att, öm och god och glad och mild,
vår högsta dyrkan värdig skattas, —
då visas han mig i din bild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
