- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 5. Gustavianernas poesi. Kellgren, Leopold, Oxenstierna, Thorild, Lidner, fru Lenngren /
103

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ft–––––––––––––––––––––––––––––tø,

Eglé och Annett

Men tiden flyr med fart, så äfven sagan göre!

Det fina jollrets språk blef ej för alla gjordt.

Behagens dröjda fjät till Oxenstierna höre:

den ej hans gracer fått, hans konst, — förtälje fort!

Eglé var femton år, Annett var sjutton redan,
förrn bördens olikhet begreps af dessa två.

Omsider lärdes de att bägge den förstå:
den enas ton gaf sår, den andra dolde svedan.

Annett fick fästman snart och bröllop strax därpå.

Man skildes vänligt åt — och såg hvarann ej sedan.
Annetts parti var jämnt, var sådant, med ett ord,
en fattig flicka gör, som slängt sitt nät i högen:
en odlare med vinst af dock ej egen jord,
ung, stadgad, bärgad nog, men långt ifrån förmögen.

Såg eljest ut? — Rätt så: det väntade jag ren.

Jag kritar då och då små tafior; se här en!

Hans röst var stark och ljuf, hans växt var öfver laglig,
brunt hår, högt bröst, frisk hy, blått öga, svarfvadt ben,
i grunden allvarsam, i umgänget behaglig.

Eglé var vida skild från afund på sin vän,

hon fann blott sällsamt nog, att hon var fröken än.

Men med Eglés behag man är det sällan länge.

Man skåde sig blott om, man göre blott sitt val,
sen rikte man en blick, sen öppne man en schal,
en liten cyprisk fot ur gasens böljor tränge, —
strax är tillbedjarn där, och strax har han rival.

All vård var för Eglé från hennes barndom buren:
likt hennes finger flög på harpan ingen anns;
i sångkonst en siren, en västanfläkt i dans,
i växt en Fröjas bild, af parisk marmor skuren,
allt segrade hon i, och allt hos henne fanns,
som fostran, som talang kan lägga till naturen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/5/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free