Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröst, hvilka kyskheten alltid så väl förvarat. Svedan af
såret gjorde att hon vaknade, men slöt strax sina ögon i
den sista sömnen. Gudleker gjorde allt hvad han kunde till
hennes heder och åminnelse. Han uppkastade en hög, hvarest
hennes kropp till en långlig och stilla hvila nedsattes. Hvar
dag strödde han friska blomster vid hennes grift och tålde
intet att något orent skulle nalkas det rum, hvarest en så
obefläckad kyskhetens bild och en så behagelig våning för alla
dygder aflagt sin förgängeliga del. Min hjälp var honom
angenäm. Mina tårar runno tillika med hans källor öfver
hennes sten. Mina föräldrar fingo intet så många tårar af
mig. Ty i den ålder jag då var, kände jag intet min förlust
och visste intet att skölja en så dyr aska med tårar.
En dag var Gudleker allena och ärnade med sin herdestaf
sönderslå några maskar, som kröpo fram under stenen.
Men därvid tyckte han sig höra denna röst: — Hjärtans
Gudleker, var intet så grym emot din Allogis, den du tillförene
älskat. Dessa maskar äro växta ur hennes sköte. Undra
intet. Lyft upp stenen, som betäcker hennes kropp. Se och tro
dina egna ögon. — Han gjorde det och såg, huru förgängelsen
angripit hans förbleknade herdinna. Det var af henne intet
mera öfrigt än en naken hufvudskalle och några multnade
ben, en näfve mull och ett knippe maskar. Och själfva
duken, i hvilken han svept hennes kropp, var blifven så
svart som jorden. Såsom vi förskräckas, när vi uti mörkret
oroas af underliga och sällsamma syner, så rördes ock
Gudleker, när han såg den förändring, som Allogis undergått.
Han speglade där utgången på de arma dödeligas hela prakt
och härlighet. Jag kom där till. — Hildur, sade han till mig,
förgät hvad Allogis har varit och se hvad hon nu är. Hvad
hon nu är, skall Gudleker snart varda. — Och det har han
nu redan blifvit.
Emedan kungasonen ville se deras grift, tog Hildur
honom vid handen, förde honom dit och begynte åter att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
