Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––J:=r-55g55S^
J. H. Mörk och And. Törngren
igenom han ärnat vinna Domars nåd och göra sig själf
bekant. Om han vore skyldig till detta brott, hvem hade
då först hindrat honom i hans uppsåt? Hvem hade gifvit
honom dessa sår? Hvem kunde berömma sig att han slagit
dem, som lågo på marken? Hvarföre vore den borta, som
nu borde öfvertyga honom om sitt brott och förvänta den
förtjänta belöningen? För sin del fruktade han ingenting.
Hans hjärta var lugnt och hans samvete hade intet att
före-vita honom. Hans lif stode nu i Domars våld, och om
hans blod skulle rinna, så rann det för äran allena. De,
som nu lågo slagna för deras ögon, skulle hos Minnur och
Rådaman intyga hans ärofulla oskuld, med det de visade
sina sår. Och den ära, som han denna natten förvärfvat,
kunde väl afunden något förmörka, men aldrig utplåna.
Skulle han ock besegla detta med sitt blod, så vore han
beredd att dö. Han kunde väl intet hata ett lif, som varit
så fullt af sorger, men hade dock af sina olyckor lärt att
förakta döden. Han skulle med oförskräckt mod segra öfver
allt tyranni och aldrig ångra sin trohet, för hvilken han
också efter döden väntade en belöning af de odödeliga.
Han berättade allt hvad han visste därom. Allt talade
han med sådan frimodighet, att alla närvarande bevektes till
mildare tankar för honom. De tyckte sig röna hans oskuld
och ansågo honom med blidare ögon. Seminger betraktade
emellertid de slagna och fann nycklen till denna hemlighet.
Han omfamnade Alrik med de ömmaste kärleksbetygelser och
sade: — Du blomma af allt ridderskap, du prydnad för alla
kämpar, du är oskyldig. Någon af en blind välmening och
förvänd lust att befrämja mitt nöje hafver det vågat. Men
tack för din trohet. Jag skall in i dödsstunden beflita mig
att visa dig den kärlek, som du är värd. Jag känner de
slagna och kan nämna deras namn. De äro af mitt folk,
fastän de under en lånt och främmande klädedräkt velat
vara obekanta. Jag far vill, om ej Vandråder varit deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
