Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ .........................................., tø
Adalriks och Götildas äfventyr
heter. Frukternas art svarar emot kropparna, som växa under
samma himmelsstreck och under ett lika mått af köld och
värma. Skogarna gifva dem tak öfver hufvudet och väggar
omkring sig, till försvar emot köld och oväder. Där hafva de
ett tillräckeligt skeppsvirke, deras flaggor gå genom
Norfva-sund och sväfva snart sagdt kring hela jordklotet. Där är
rikedom, fast man ej spökas med glitter eller vördar de små
klot, som fiskas utur hafsböljan.
Folket lefver ärligt utan fjäs. Deras dygd är utan prål,
och hos dem regerar en berömvärd enfaldighet. Deras
kläder äro utan prakt, deras föda utan läckerhet och deras
lust utan all vällust. Renligheten är all deras grannlåt. De
arbeta ullen af sina får och göra sig själfva sina kläder.
Måttligheten är deras läkedom, och öfverflödet är dem obekant.
Hvad som pressas utur drufvan bruka de allenast vid sina
offer att utgjutas för de odödeliga och i sjukdomar att stärka
de svaga. Rikedom användes till nödtorft, och yppigheten
anses med straff och onåd. Lagarna stadgas med
försiktighet och efterlefvas med noga aktsamhet. De tala
uppriktigt och lefva kärligt. Smicker och lögn äro tvenne
fridlösa odygder, och sanningen är välkommen hos alla. — Odygd
är odygd, säga de, och last är last, fast man ville bemantla
dem med de största loford i världen. De äro dårar, som
fela och älska sin villfarelse, ovärda att hafva ögon de,
som sluta dem för sanningen och ej tåla, att denna
himmelska stråle lyser på jorden, en skamfläck för alla lefvande
den, som smickrar en odygd, som sårar sitt samvete och
talar mot sanningen.
Det är ett folk, tappert och oöfvervinneligt genom sin
myckenhet, genom sin mandom, genom sin tillhärdighet i
besvär och arbeten, genom sin styrka i hårdaste slag och
genom ett mod, det själfva olyckan ej kan förminska. Så
hata de veklighet, att de intet räkna någon tapperhet för
ädlare än den, som obetänkt kastar sig i faran och beled-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
