Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$–––––––––––:––––––––––––––––––-■■ ■ ■
Olof von Dalin
regler, hvarefter de kunna lämpa sitt martialiska lefverne
om de vilja.
Den tredje är en lärd man, af hvilkens fysionomi jag
kan döma, att han heter Hjärnbrott. En löjlig person att
påse, ty peruken sitter mest på sned och kläderna i
ovård-samhet, men du skall aldrig tro, min läsare, hvad vitterhet
som bor i det magra hufvudet. När han först kom i
sällskapet, begynte alla skratta åt hans sällsamma uppsyn,
menandes det vore en pedant från någon akademi, ty
grill-sprängd ser han ut. Men sedan han kom i bekantskapen,
begynte hvar och en sanna det gamla ordspråket, att man
ej skall skåda hunden efter håren. Han är en sund teolog,
stark filosof, beläst historikus och lyckelig poet. Vore han
så behagelig i utvärtes åtbörder som i dessa stycken, så hölle
jag honom för den ypperste af mina alstrare; men jag tål
intet något, som ger mig magvärk vid första åsynen. Dock
påtager jag mig icke här att drifva, det städningen och allt
hvad till umgängeskonsten hörer är oundgängeligt, ty innan
jag vet ordet af kan jag få ett helt regemente af våra lärda
på halsen, som med syllogismer kunde kväfva mig oberedd.
Jag lämnar dem fältet så länge. En annan gång kan jag laga
mig till att tala både om detta och mera. Med allt detta är herr
Hjärnbrott en förträffelig man, hvilket jag dömer af den
berättelse han gör om sitt lefverne: fadren, säger han, var en
bonde, som efter han hade några silfverkappar,
koppar-kittlar och plåtar liggandes, ville ändteligen ha sin son till
präst. Bönder ha ock äregirighet, ja nedrigt folk håller för
gement vara att lära handtverk, mycket mera att plöja. De
svenska vilja gärna vara herrar. Så snart han genom skolan
hunnit till gymnasium, gick han socknegång och lärde konsten
att tigga, som icke litet ökade hans mod; men när han
kommit till akademien och med första läppjan där smakat
lärdomskällan, tror han det icke så högfärdigt kräk andades under
solen som han. Det går så gärna: ju mindre vi veta, ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
