Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––––––-........................ ........
Olof von Dalin
fast en del går lika nackhög med gammalt folk, talar sina
språk, resonerar om himmel och jord, ja understundom
gör ett allvarsamt och moget anseende etc. — det är synd,
det är att lägga sten på börda, ty han högfärdas nog ändå.
Jag är nu gammal; jag har med svårighet hulpit mig fram
och vet således bättre än att förakta någons ungdom; min
största fägnad är att umgås med ungt folk; denna grannlaga
åldren bör icke mindre vara fri från förakt än från smickran.
Jag tillstår ock, att många unga ämnen äro begåfvade med
den kvickhet, att de icke allenast förr än andra kunna minnas,
fatta och begripa, utan ock klokt döma om allt
förekommande; men ehuru det är, vill dock yrhet och ostadighet
gärna hänga vid ynglingar, besynnerligen de kvicka, ty ju
större snillegåfvor en yngling äger, ju större farligheter är
han underkastad. Ett ungt sinne är hastigt förvirradt, snart
af en skönhet, snart af ett prunkande, snart af ett elakt
sällskap och, om icke af annat, dock af sitt eget högmod,
så framt det intet hålles inom sina skrankor till en tjänlig
tid. — För min del tyckte jag att herr Hjärnbrott talade rätt.
Jag vill ock säga att när en gosse njuter tygelfriheten, ligger
fördärfvet i försåt för honom uti alla hål, fast han stode
midt i kyrkan eller midt i öfverhetens hof, ty han litar på
sin förträffelighet, han har ännu icke lärt den konsten att
misstro sig själf, och den mogenhet, som åren och
förfaren-het föda, anser han som en gammal mörk nattstuga, hvilken
allenast tjänar till att sätta skräp uti. Uti detta tillståndet
söfves han så ljufligt in i lättja; ty, tänker han, hvad
be-höfver jag plåga mitt hufvud, som är en sådan man? Hvad
behöfver jag göra väsende af det lappriet? Utan det
be-besväret kan jag ju få min rikeliga utkomst etc. Han umgås
ock med så många sina likar, som brista uti samma
vältalighet, att han tröstar svärja på det flitighet är en dårskap. Än
mer, han ser och hörer många omogna gamla, hvilka i sin
myndighet betyga ganska litet tycke för snillebragd, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
