- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 6. 1700-talets prosaförfattare. Mörk, Dalin, Linné, Lagerbring, Kellgren, Thorild, Leopold, Ehrensvärd, Lehnberg, Gustaf III, Rosenstein /
111

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r 11 MM II

Den Svenska Argus

Arg. Jag förstår, bussarna äro samlade. Bonjour.
Mes-sieurs.

Frisure. Ack, pauvre Argus, du ser ut, som du hade
ondt af filosofi. Allons, Petter, en tass choklad. Si, Libertin
är här ock (de kyssa hvarannan). Din toker, hur mycket
tappade du i går aftons?

Lib. Se, de satarna sitta här, medan folk sliter ondt.
Du Crin, lefver du än? Du hade ett resonabelt rus i går.
Fagon, råkade du henne sen? Du skälm ... ja, det är en
djäfvuls vacker flicka. Gud förstöre den pelaren som stod
mig i vägen i kyrkan i går! Ack, si Scandale, hur mår du,
bestie? (åter en kyss). Tack, min hjärtunge, för sist. Har du
narrat käringen sen?

Käppknapp. Uff... jag menar att jag har loppor . . .
A propos, Du Crin, får jag följa dig snart till den lilla
brun-ögan? Men, Galon, hvar bor din skomakare?

FaQon. Se nu alla på, om icke min rock har rätta
snitten! Galon vill neka . . . Frisure, hvem har klippt dina
hår? — Här, min läsare, vankade en stund intet annat än
den osmakeligaste galenskap: man gaf hvarannan kyssar
och skällsord på en gång, man slog hvarannan med käppar
och näfvar för glädje och kärleks skull; man hvisslade, man
sjöng lappri, man sprang öfver bord och stolar, man
skärskådade hvarandras ben, växt, kläder och nipper, man
skröt af sin liderlighet på allt vis, man tyckte ingenting vara
skamligare än dygd, torrare an vishet, förhateligare än
sanning. Att behaga fruntimmer genom det, som aldrig kan
behaga det ädla könet, att förarga all blygsamhet, att intet
ha den ringaste solida tanke i hufvudet, att ge vår tid ett
beklagligt vitsord, allt sådant var här största mästerstycket.
(Det är ofta intet förnämare eller roligare att vara bland
våra petits-maitres än hos Balzar och Elsa.)

Arg. Men, gossar, låt oss något litet vara beskedliga.
Hvad . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/6/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free