Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––––’–-......................... ’ " " tø
Olof von Dalin
gärden, till hvilka han var odalboren, utan ock ofta, när
han hade uppbasat grannarnas odygdiga barn, som gjorde
skada i ärtåkrar, trädgårdar och annorstädes, gaf Hilmer
honom flera täppor och jordstycken därtill, och öfverallt på
sin grund byggde han små vackra hus. Då begynte ock
Hilmer med brödernas samtycke att taga en vis man till
sig, Minnur benämnd, den han rådfrågade i alla tänkvärdigaste
göromål, in- och utomgårds. En gång begynte de alla klaga
sig, att maten var för färsk på Kämpenäs, i det de intet
salt hade, och att annat smått till nödtorften fattades dem,
som borde inskaffas. Hvem skulle påtaga sig den sysslan?
Valmar, som uppspände ögonen, när sådana frågor
före-hades och det kliade i kakstaden, sade: — Min Byrger är
nu stora kultingen; han är redan brödstark, kan flinka af
ost, och ingen lurar honom på hvad till visthuset hörer.
Vi vilja ge honom små bodar, platser och gömnästen här
och där utmed stranden; han kan tillbringa oss hvad vi
behöfva och vara vår skaf fare. — Rätt så: Byrger blef då
erkänd i fostbrödralaget under Hilmers förmynderskap, men
med villkor, att om han intet var dem en trogen skaffare,
utan tog oskälig vinst eller hade hemligt förstånd med
grannarna till att tömma Kämpenäsets skatter eller bedrog
Hilmer o. s. v., skulle han skamstyfvas och utdrifvas.
Således gick en tid på Kämpenäs käckt nog, som det kunde,
men grannarna ledo en pina, ty Hilmer, Hjalmar och
Valmar köpte af dem utan mynt, mest för käppslängar,
och Byrger behöfdes intet stort. Sinsemellan brukade ock
fosterbröderna ganska litet samvete. Ändteligen sade Hilmer:
— Gossar, vi äro gudlösa hedningar; nog veta vi, att vi ha
en odödelig själ, men mer veta vi intet. Jag skall be
farsgubben om en karl, som däri kan undervisa oss. — Det skedde
ock. Himmelen skickade dem en god, ärlig man, Theodorus,
som tillsade dem att vara fromma och blöthjärtade. Hjalmar
och de andra logo åt honom, kallade honom hornbaggen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
