Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>4 M a*—****.
Den Svenska Argus
han gifvit honom, utan ock mera därtill, så att mannen
måste äta ost och bröd och dricka vatten till middagsmåltid.
Därpå förde ha väl åter bussarna uti kampar och lyckeliga
vidskiften, och alla grannar bäfvade; men på slutet, när de
föraktade sina fiender, fingo de faseligen dryga slängar,
som de känna ännu, så att när Hilmer hade mist allt sitt,
hade ingen annat än sveda och fattigdom. Till yttermera
förtret stupade hästen under Hilmer på ett fall i
Norr-Svidjan, så att mannen miste mål och sansning och hembars
som döder. — Jag visste väl leken skulle så lyktas, sade Minnur
och Hjalmar, som grufvade sig rätt illa. Theodorus läste,
Byrger darrade och Valmar grät. Ändteligen repade de mod,
öppnade Hilmer ådren, att han något kvicknade, och styrde
om hushållet det bästa de kunde. — Nej, nej, sade de, det
är intet så, att bortskänka frihet, lif och gods. Vår käre
Hilmer, Gud välsigne er, men vi äro ingen fänad. — Hilmer
kom sig före igen och fann, att barnen hade rätt. Han
förklarade då (en gång för alla) Hjalmar, Theodorus, Byrger
och Valmar för myndiga och själfrådande, så att han aldrig
till något skulle tvinga dem, utan skulle de hvar tredje vecka
samlas i hans kammare att öfverlägga med honom om
tillståndet ut- och inomgårds. De däremot erkände Hilmer
för sin fader och hufvud, sättandes Minnur till att råda
honom. På det sättet blef nu alla möjeligt att lefva i
trygghet och välmåga och ingenting mäktigt att störa deras
lycka, utan själfsvåld och osämja.
Mången lärer väl undra, hvad Argus tänker, som blott
berättar en bekant saga. Jo, jag skall säga: i detta myndiga
tillståndet dundrar nu mången som en bröms, utan till att
veta, i hvad land han lefver eller i hvad tillstånd han är
eller huru här tillgått i forna tider. Min saga är allenast
en liten påminnelse för sådana, att de äro svenska män.
och att hvar och en är säkrast inom sina lagliga skrankor.
Gifve Gud, att sådanas själfsvåld intet ännu en gång kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
