Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärnar göra, så framt ej en nådig hand behagar låta ställa
det åter på fötter. Af resa, upphöja, kommer det ordet rese,
jätte, ett slags faseligen stort folk och bergsboar, som fordom
mycket uppehållit sig här i nordlanden. Sådana hafva funnits
till femton alnars längd, som många våra vittra häfdatecknare
intyga. De hafva ätit en sju års gammal oxe i målet, och
deras grötfat hafva varit som våra största slupar; när de
snarkat i sin sömn, har folket i bygden däromkring trott,
att åskan gått; förmodeligen finnas ännu många sådana i
våra berg. jag kan ej annat än le, då jag hörer vissa djärfva
nyläringar tvifla, om en sådan nation nånsin varit till. Det
skulle ej kosta mig många penndrag att alldeles krossa
sådana ignoranter och skadeliga fritänkare. Eljest är resa
detsamma som fara från en ort till en annan, till exempel:
det kostar på en gång att resa från Drottningholm.
Stenen: det är, att detta stycke var verkeligen en sten
den tiden det uthöggs, långt före syndafloden, och icke någon
annan materia, som sedan blifvit sten. Det, som vid skapelsen
var sten, det är sten ännu och undergår aldrig förändring;
det, som då var träd, är det ännu; det, som då var lera,
är det ännu, likaså är det med jord och vatten: de nya
satserna om petrifikationer, korruptioner, cirkulationer,
växters, vattens och jords ändringar kunna just förarga en
god kristen och förmörka vår gamla, klara och ärofulla
historia. Eljest är Sten ett människonamn, hvaraf grekerna
tagit Petrus, så att Sankt Per bör verkeligen heta Sankt Sten.
Åt: är nästan detsamma som till. Åt mig, säger man,
då man åstundar något godt; bland många förvirrade säger
man: den ene vill åt höger, den andre åt vänster. Detta
ord måste noga skiljas från ett annat åt, som i infinitiven
kallas äta, lat. edere, manducare: jag åt, du åt, han åt etc.:
han åt upp i fjor det han skulle lefvat på i år.
Guba eller Kuba: här är en olika läsning af de lärde,
emedan runan g och k skrifves lika. Jag skulle väl vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
