Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff ———.
Olof von Dalin
i hvart härad. De nöjde sig med höga ämbeten hos sin bror.
från hvilken de ej hade lust att skiljas; ty utan att baktala
dem, så var han bland dem den älskeligaste. De fingo då
sina tjänster och namn af Igelbjörn och Hugbjörn (vid.
supr.). Sedan de begrafvit sin fader med anständig heder
och på hans sten uthuggit hans favoriters bilder, lekte deras
håg på något märkeligt krigståg.
2 kap.
Huru grufveliga händelser tyckas vilja af bryta stora verk
i deras början.
Före syndafloden var Mälaren en liten rännil, att man
kunde komma öfver på små broar, hvar man behagade.
Tåget anställdes åt Södermanland. På Grimsholm regerade då
konung Grim, som hade en dotter, så skön, så skön, att
ingenting var så skönt, om icke hon själf. Maken fanns icke
i sju konungariken. Hon hette Grimma, hvaraf man sedan
efter floden fått namn på små betsel att tämja alla kreatur.
Henne ville Vibjörn äga till gemål; men det kunde ej ske
utan svärd och handkraft. Vibjörn klippte sina hår efter
en jämn träskål, tog på sig nya skinnkläder och ryckte upp
med sin här. Hugbjörn tågade förut med de lätta
tropparna, och Igelbjörn kom efter med hela styrkan. En morgon,
då marschen var begynt och allt folket redan ett par mil
borta, saknade man kungen. Man kan tänka huru man blef
bestört. Den ene red omkring i skogen hit och dit, den
andre grät och ref sig i hufvudet, den tredje svor och satte
sig ned att röka en pipa, man vet ej, om det var tobak eller
annat; men allt var fåfängt. Det är likså godt jag lämnar
Vibjörn i ödemarken, ty ingen får honom igen. Jag torde
också förvilla mig själf; ty följer jag krigshären, som
likafullt framtågar under bägge prinsarnas anförande, men med
dubbel ifver och förtviflan öfver sitt hufvuds förlust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
