Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&= = S6
Olof von Dalin
liga hugg; armar och ben, öron och näsor flögo i luften,
och Lovöenserna stodo på språnget att fly, när de fingo se
sin konung komma ridandes i fullt språng med en ung
skönhet på sadelknappen. De gjorde då alla ett glädjeskri och
angrepo Grimanerna så häftigt, att de togo själfva Grim till
fånga, ärnade på honom skjuta till måls. Men Vibjörn ropade
med förfärlig röst: — Soldat, släpp min svärfader! —
Märkeliga ord, dem Cæsar sedan härmade på Farsaliska fältet!
Strax stannade de af fruktan och kärlek. Vibjörn omfamnade
Grim, detsamma gjorde hans vackra följeslagerska, och Grim
aftorkade sina tårar, ty han hade gråtit i harmen, då man
velat honom bakbinda. Han tog ett glas ratafia och sade:
— Godtår, Vibjörn. Jag ger dig min dotter med tre stora byar
och en guldkedja. — Freden besvors med händerna på en
urna, den man hämtat från Lovön på en ättebacke. Men
hvem är väl den skönheten, som kommit hit ridandes med
kung Vibjörn?
5 kap.
Huru stora förslager ofta stiga upp som en morgonsol, men
falla ned som en skinnpäls.
Prinsessan Grimma var i jättens faggor mer död än
lefvandes. Han tröstade henne och gaf henne två villkor
att välja till nästa morgon: antingen att förvaras i en flaska
spiritus vini eller — slätt och rätt soltorkad med en fernissa
öfver skinn och ben — att handteras fritt af alla. Ty förvaras
måste hon, efter hon var ett så litet vackert kreatur, det
han ville skicka till sin släkt som en rarhet. — Nog kunde
du, sade han, få gå sådan som du är i ett litet glasskåp;
men jag orkar numera ej med sådana lekdockor, efter jag
är barnlös. Var nu glad och sof roligt. — Prinsessan grät
och suckade hela den natten, som var den gudfruktigaste hon
haft i hela sin lifstid. Om morgonen sade jätten: — Jag vill
först gå ut efter ved och göra på eld, sen skall du få säja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
