- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 6. 1700-talets prosaförfattare. Mörk, Dalin, Linné, Lagerbring, Kellgren, Thorild, Leopold, Ehrensvärd, Lehnberg, Gustaf III, Rosenstein /
162

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

$ ..............- ■- %

Carl von Linné

rarna, samla leret, slå teglen, dem bränna, tillreda kalken,
uppmura väggarna, täcka huset, snickra inredet, förfärdiga
fönstren och allt förse.

En skulle aldrig allena styra ett örlogsskepp öfver det
brusande hafvet till Ostindien.

En soldat i sänder skulle svårligen öfvervinna land och
rike, en allena ej styra land och rike, om han själf allt
regera skulle; men detta göra nu flere med samlad hand
och kraft lätteligen.

Ett bi skulle ej göra människan så stor nytta med vax
och honung som nu, då de arbeta tillsammans. En
silkesmask skulle ej gifva någon klädning, men flere lätt.

Så är det ock med allt i hela naturen, i alla konster
och vetenskaper, att då något dråpeligt och stort skall
åstadkommas, måste det ske med mångas tillhjälp. Hur många
tusende måste ej arbeta att göra en konung mäktig, ett land
lyckeligt och en nation stor? Alla vetenskaper hafva
upparbetats med fleres svett, som dock hastigast kommit upp,
då fleres krafter tillika vältat stenen. Häraf hafva mechanici
för en lag:

Vires unitæ fortius agunt.

*



3. Jag har alltså, Mine Herrar, talt om vårt ändamål
af naturen, först att tjäna andra, sedan att tjäna andra med
samlade krafter, kommer nu att visa, hvarmed vi
förnämligast böra tjäna, som är med den lem, med hvilken vi
öfvergå de andra djuren och blifvit ädlare. Intet har större
hjärta än det oförskräckta lejonet; intet spänstigare
has-senor än haren; intet mjukare fötter än den noga
kännande apan; intet segare ådror än den seglifvade grodan
och ormen; ingen fågel större ögon än den i mörkret seende
ugglan; ingen större öron än den nogast hörande
nattskärran; ingen större mage än den frossiga spindlen. Så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/6/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free