- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 6. 1700-talets prosaförfattare. Mörk, Dalin, Linné, Lagerbring, Kellgren, Thorild, Leopold, Ehrensvärd, Lehnberg, Gustaf III, Rosenstein /
166

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kasta öfver ända de största träd som bönstjälkar, ja skuffa
berg och klippor.

6. Sen här på insekternas undersamma uppfostran,
huru olikt barnet är ynglingen, bägge huru olika föräldrarna.
En alltför dråpelig metamorfos! Här blifver en krypande,
sextonfotad, taggig, löf-frätande grön skråpuke (larva)
förvänd i en hängande, ofotad, slät, fastande, förgylld puppa
(propolis), denna förbytt i en flygande, sexfotad, luden,
honungsugande, krokig fjäril (papilio). Hvad större under
i naturen? En och samma person skall gå fram på denna
naturens skådeplats med så olik mask. Vi förundra detta
högt, men när vi närmare se därpå, är det ej mer under, än
att kycklingen kläckes utur sitt ägg. Endast den åtskillnaden
att ungens tre ägghinnor spricka och falla af på en gång, men
hos dessa den ena en tid efter den andra: ty då yttersta
skalet affaller, är det en mask; då andra affallit och huden
hoptorkas, är det en puppa; och ändteligen när det tredje
skalet affallit, är det en fjäril.

7. Vi se här så många hundrade slag och familjer;
dock har hvart och ett släkte sin egna och så undersamma
fysiologi, anatomi och ekonomi som någonsin de största
djuren. När skall väl en gång de tider komma, som allt
detta upptäcka för människorna?

8. Vi förundra loars och ormars skarpa ögon och
ugglornas, som se i mörkret; men få se på spindlarnas åtta
ögon i en skalle eller på bromsarnas och trollsländornas
ögon, af hvilka hvart och ett har många små ögon uti sig
inom det större ögat.

9. Våra ögon mättas ej nogsamt att se på hjorten med
sina sköna, greniga horn, men vända sig ej en gång åt
ekoxens stora, greniga, glatta, ihåliga horn, sköna som
koraller, dem djuret utspänna och hopkrama kan, hvilket
aldrig hjorten förmår. Tordyflens horn med dess grenar,
som hopläggas kunna såsom bladen i en bok, bry vi oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/6/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free