Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magen och tarmarna ej insekter utan vermes, ett helt annat
släkte.
29. Sen den lilla pussflugan, som flyger liksom
solgrand öfver dyngpussarna, huru hon oförmärkt praktiserar
sig i springan på osten och där lägger sina ägg, och sen hela
menigheten bedragen att tro, det maskarna äro genererade
af själfva osten genom en afgudaskapelse, som de kalla
generationem æquivocam.
30. Åskåden huru kärligen trollsländorna paras, och
sägen mig om Venus förordnat hos något släkte lika
gifto-lagar. En kär man flyger och svänger hit och dit i luften
med sin tveklufna stjärt, hvilken ser ut som en tång. Så
snart han får se sin maka, nappar han henne med stjärten
om halsen, hon följer efter tvungen, som hönan höken, och
på det hon må skjuta honom ifrån sig, böjer hon stjärten
i krok under sig till mannens bröst (just där Venus förgömt
hans kärlekspilar) och alltså liksom med våld öfyervinnes
utan våld.
31. Sen kräftan (cancer), som är en af de största
insekter (då humren inräknas), huru hon har oräkneliga
ägg i sitt lif; men efter några dagar varda alla äggen
ut-värpta och hänga under hennes stjärt. Hannen däremot
har tvenne kärlekspilar, det intet fyrfotadt kreatur, ingen
fågel eller fisk fått. Sen hur den kräfta, som kallas eremit,
uppsöker ödelagda snäckhus, kryper däruti och dem bebor,
att dess hudlösa svans, om hvilken hon är rädd som
björnen, ej må skadas af utvärtes våld; rullar alltså med sig
detta lånta hus som Diogenes sitt fat. Sen på kräftans lungor,
fästade under dess stora bröstsköld; sen dess undersamma
mun midt på bröstet, strax vid magen; sen dess hårda ögon,
dess undersamma gång, dess stora händer, dess förnyelse
hvart år, då hon kläder af sig sin förra hud och skal — ja,
än mer, sen när hon mist en arm eller ett lår, huru hon
får ett nytt igen. Men varen dock ej för hastiga att kassera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
