Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR ANMÄRKNINGARNA TILL POEMET
”MAN ÄGER EJ SNILLE FÖR
DET MAN ÄR GALEN”.
esmer drömde sig ett så kalladt magnetiskt fluidum,
kringspridt i hela naturen. Människans sjukdomar
voro ej annat än en rubbad equilibre emellan de fasta
och flytande delar af hennes kropp. Denna jämvikt borde
återställas genom det magnetiska fluidi inflytelse, som dels
kunde ske af magnetisörens egen hand, dels genom en därtill
inrättad bacquet eller omstjälpt stor balja, fylld med sand,
sönderslagna buteljer, allt hvad man behagade, och garnerad
rundt omkring med uppstående järntenar, såsom tjänande
till konduktörer. Alla sjukdomar voro ej lika lydiga för
denna slags kur. Sådana, som lätt föllo under ögat och
handen, voro först och främst undantagna. Däremot borde
den vara mycket nyttig för alla invärtes sjukdomar, som ej
hade något namn, såsom maskar i njurarna, förstoppning i
lefvern m. m. Men nerverna, nerverna, se dem var det
isynnerhet som magnetismen borde verka på — väl icke för att
bota dem, men att uppväcka kriser, det vill säga så mycket
som att ge konvulsioner åt den, som hade konvulsioner
o. s. v. Mesmer, utkörd från Wien som en skadlig charlatan,
mycket beundrad, men ej nog betald af garnisonen i
Strass-burg, hade skyndat till Paris att spela sin fars på en större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
