Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gr
........ ’tø
Johan Henrik Kellgren
allmänna viljan, upprättat en viss styrelse och påbjudit en
viss dyrkan, åligger hvarje god och förnuftig medborgare
att vörda dessa band. Sällskapet Pro Sensu Communi får
därföre en gång för alla offenteligen förklara, att i allt hvad
som angår det egentliga af vår religion och
regementsför-fattning antager det för alltid en obrottslig tystnad.
Sällskapets stora högtidsdag infaller årligen den 29
augusti, då åminnelsen firas af den förnuftigaste man, som
jorden burit, engelsmannen Johan Locke, hvilken samma dag
för 154 år sedan föddes. På denna dagen af dömas de
prisskrifter, som inkommit i de af sällskapet utsatta täflingsämnen.
Dessa ämnen blifva för i år i poesien en satir af innehåll:
Man äger ej snille för det man är galen; och i prosan:
öfver-sättning af första boken af Recherches sur la Vérité af Le
Pére Mallebranche. Täflingsskrifterna insändas inom d. 1
augusti ingångna år, ställda till sällskapet Pro Sensu
Communi och aflämnade till utgifvaren af Stockholms-Posten.
Och som sällskapet ej äger hvarken guld eller silfver,
kommer priset att bestå blott i det bifall som skrifterna vinna,
och som bevisas därigenom, att de befordras till trycket,
den poetiska i Stockholms-Posten, den prosaiska särskildt.
Stora priset och accessit åtskiljas genom ett förr eller senare
i tryckningstiden. Skaldestycket bör ej gärna vara längre,
än att det kan tryckas på fyra sidor in 4: to.
Hvad stilen angår, såväl i dessa skrifter som hvad
förnuftiga auktorer dessutom behaga insända, gäller samma
föreskrift som sällskapet antagit för sina egna arbeten, nämligen,
att de ej må innehålla ovett. Vi taga här ovett i sin
ursprungliga och allmännaste bemärkelse, det vill säga allt sådant som
icke är vett. Men det gifves ett vett för tanken, ett annat
för uttrycket, ett annat för sederna: sanning, smak och
anständighet. En auktor, som felar mot ett enda af dessa tre,
anses för ovettig, och hans skrift kan ej gillas, ännu mindre
få belöning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
