Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O! är det ej gudomligare att vända sin torfva som en fri,
värdig och redlig man än att fara föraktlig i guld och fjädrar,
en lysande lakej på den galna lyckans triumfvagn!
Hvilken yrsla betager er, ädle medborgare? I viljen
sällheten — och förstören den. Hvad gagna edra heliga lagar,
hvartill tjäna er alla himmelens och jordens rättigheter — om
I själfva gån hemligen och hyllen edra despoter? Sen den
fege och trolöse mannen — en affälling från de redligas
hop, en skälm af svaghet — gå till den stores dörr med
den smygande mutan, det nedriga hyckleriet och trälens
smil! Han vill sälja sin dygd, medborgare! för att hafva
lite ståt och lycka. O låghet! Denna vägen är vanärans.
Elände och förtryck sucka omkring den. Den ädla
förtjänsten ser dem med förakt! Men sådan är er forblindelse.
Nåd, nåd söken I. Nåd är uslingens rätt. Mot nåd svarar
— själfbehagande förtryck. Rätt däremot — hvilket
gudomligt ord! Det har ej mer än en evigblifvande mening: frid,
bestånd, lycksalighet.
Ack! är det ej tydligt att I hafven ingen dygd, ingen
medborgerlig anda! I monarkiens blida solsken ären I alla
inslumrade: veklingar utan mandom. De stores, tidens,
hofvets exempel är er i stället för dygd, höghet, grundsats.
Födda till ett folks frihet och lycksalighet, födda till ett folks
själfvetande höghet, ären I hvar dag färdiga att lämna er
till ett gäckspel för en enda människas alla möjliga
svagheter.* Klagen ej. Af en konung fordren I alla dygder.
Visen mig edra egna! Gud är mäktigare än en konung. Men
huru förmår hans lag att styra er, när I själfva ären utan
dygd? De äro sagda, dessa gudomliga orden: den förste
medborgaren — men sades ibland eder, när hörden I med
* Detta är monarkiernas allmänna olycka. Äfven de bästa konungar
måste sucka däröfver. De kunna ej undvika svagheter, och dessa verka
såsom deras dygder. (Se genom hela historien!) Detta bevisar ej, att de
goda konungarna icke äro goda, utan att deras folk är en oädel, slafvisk hop,
en hjord!
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
