- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 6. 1700-talets prosaförfattare. Mörk, Dalin, Linné, Lagerbring, Kellgren, Thorild, Leopold, Ehrensvärd, Lehnberg, Gustaf III, Rosenstein /
263

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ty ni vet, huru de franska vackra snillen evigt
sönderslita hvarandra, evigt så smäda, som vore heder ingen
egendom och den ro, i hvilken den bör njutas, icke helig; huru
bland dem att lysa af en liten skicklighet eller dygd är så
farligt som på osäkra vägar att lysa med en juvel eller
minsta guld; huru Voltaire sade sig hvar vecka gå igenom
en skärseld af försmädelse, och Rousseaus heliga lif — var
det icke ett långt martyrium under vitterhetens kannibaler,
hvilkas erzkannibal just denne Voltaire var!

I England är man så mycket vildare, som man är
starkare.

Och hos oss, min Herre, är där någonting så kalmuckiskt
och så hottentottiskt, så argt och så lågt, som icke varit
försökt? Jag frågar er, en så djup kännare! Denna fackla,
som skulle förelysa snillen på vägen till ära, har man ej
slagit den in i synen på dem, svedt ögonbrynen och bränt
ett ansikte, som kunde hafva gladt världen med uttryck af
det sannas gudomliga, af naturens sköna, åtminstone af ett
mänskligt behag, bränt så vildt, att de sedan sett ut som
hade de sprungit från bålet?

Ni, min Herre, älskar vitterheten. Säg mig, tror ni ej
att förbannelsen af dessa skådespel hvilar ännu på någon
kal hjässa, hvilken af sina lagrar kan höljas, men aldrig
välsignas, nej, hvilkens lagrar från detta fält hämndens
ljungeld härjat eller skall härja.

Och, i sanning, de tunga suckar af lidande och ångsten
af skam och smärtan att skändas för intet brott, äro de
gjorda att föda löje, att föda sällhet hos någon under
himmelen?

Jo, det göra de i vitterheten och i alla de fina samkväm
vitterheten danat!

Själfva svagheten, som alltid i naturen är helig, ty den
är svaghet och anropar nåd,

res sacra miser,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/6/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free