Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.»yy„■ ■■ r–r„■, jrrffi
Thomas Thorild
och solen är snillets bild. Dock hvartill denna inbillnings
ståt? Består icke hela världen af det svaga? Är icke ni,
är icke jag liten, fattig, svag, behöfvande att skyddas? Och
detta större, för hvilket vi bäfva, är det icke åter ställdt
just så? Välsignad vare evighetens styrka; den kunde krossa
allt, men gör allt för att skydda allas lif. Till denna högsta
makt kastar jag en blick upp och finner denna milda känsla
för det svaga, jämte dess gudomliga höghet, så ljuf, att
emot sällheten att den äga jag anser den äran så liten som
ynklig att sitta, en härlig men kall narr, på hela världens
tron. Därför är ock den, som lättsinnigt trampar det svaga,
i mina ögon naurens yttersta niding; och därför är mitt
förakt för en tyrann oändligt, då mitt hat känner en gräns.
Men låt oss nedstiga från detta stora och allmänna —
till det som är oss närmare. Och som det väl kan hända,
med allt ert vackra och rara snille, att ni ofta har mera
inbillning än förstånd, så vill jag tala i exempel.
En borgmästare i sin småstad — med all vördnad sagdt
— kan i sin nattrock, sin nattmössa och tofflor, med
förtrolig värdighet rökande sin pipa, gå från den ena ändan
af sitt herradöme till den andra, och intet öga stötes, ingen
själ förtörnas. Nej, det tvärtom där synes som denna mössa
krönte hans makt, som vore denna nattrock hans
rättfärdighets mantel och röken af hans pipa dammet af en Tor.
Så högt, så härligt är detta i denna grad. Ville ni draga
upp denne man, sådan han här står, på världens högsta
teater och från topp till tå döma honom efter en
öfvercere-monimästare på en serafimerordensdag?
Ni på er ölänning, höljd af guld och blomster, och en
vidtblänkande Alexander på sin Bucephalus, tillsammans
tågande till en karusells vidunderliga ståt, kunnen ej göra
en regel för en ärlig man från landet, som på sitt ök söker
brydd genom Stockholms gator blott sitt kvarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
