Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thomas Thorild
af det dystra onda diktadt i naturen, af tyranniets helgade
lagar, af nästan allt mänskligt elände.
Men denna lära tillhör ett annat och högre ställe. Låtom
oss åter, min Herre, komma ned till oss.
När en liten dödlig sätter sig ned att skrifva en liten
bit — vers, tal, bok, så är hans mening visst att göra
något särdeles sant och skönt, något ljuft, högt och värdigt
den lilla värld för hvilken han det ämnar. Ni bör i honom
se en liten gud, full af eld och allvar, färdig att ropa sitt
varde, redan bjuda sitt kaos ut, kalla ljuset att däröfver
utbreda sig, uppställa de dolda härligheter af sitt verk och
ändteligen, liksom leende i evigt nöje, finna allt godt.
Tror ni, eller kan någon dödlig tro, att denne dödlige
menar att göra något märkligen slätt och fult och icke
tvärtom att göra något i sin afsikt och för sin värld märkligen
stort och välgörande?
Hvarifrån har då, min Herre, en kritikus det märkliga
raseri att taga dennes verk just i rätta motsatsen af hans
mening, att skåda det endast i sina fel, för hvilka det ej
gjordes, endast i sitt slätta och fula, som han sträfvat af
all sin makt att undvika? Det är omöjligt för någon dödlig,
i sin krets, att vilja göra en skönhet och dock göra en
fulhet. Äfven en ursinnig, fast i en värld af vilda
inbillningar, gör ingenting litet när han vill göra något stort.
Haqvin Bager ville skrifva på en gång naivt och kraftigt;
och han gjorde det. Bjugg har sökt det majestätliga och
viktiga, och han har funnit det. på ett så både originellt
och fullkomligt sätt, att jag tviflar om alla världens genier
förenade skulle kunna göra en enda Bjugg. Många talare
i vårt land hafva farit efter det präktiga och sällsamma
med den lycka, att ingen utan det lifligaste nöje läser dem.
— Men allt detta är misslyckadt! ropar ni. — Säg då
åtminstone på hvad sätt och i hvad mening. Ty här gifvas fel,
vida märkligare, större, viktigare för både vår upplysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
