Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mina Herrar! Jag är vid edra fötter, I sen mig lycklig
och I kännen igen edert verk. Jag uppehåller eder länge vid
ett ringa ämne; förlåten det åt densamma böjelse, som reste
det första tempel på jorden och göt den första glädjetår på
en lyckligare likes hand. Tacksamheten har velat tyda eder
det hjärta, som I öppnat för okända intryck. Jag talar ej här
om nöjet af den ärofulla rätt jag i dag tillträder: att räknas
till edert antal. De rörelser jag åsyftar äro äldre än denna
skänkta rätt. Jag utgår ur kvafvet af tunga öden, och jag
återfinner i eder den majestätliga samlingen af dem, som
öppnade min dag. Då I blott trodden eder vara mina domare,
voren I mina välgörare; och det är genom denna heliga
karaktär jag redan i tvenne år varit eder skuldnär. Edert första
bifall, mina Herrar, sänkte sig ej endast till min enslighet
att lifva dess skugga; det gaf mig varelse i de kretsar, som
vörda edra namn, det steg ända till eder store beskyddare och
nedkallade på en lyckad vågsamhet dess ljusa syn. Under det
jag hembär eder detta vittnesbörd af min förmåga att känna
och min vanmakt att prisa eder ynnest, skulle jag våga lyfta
min stämma till honom, hvars ära äfven edra snillen misströsta
att besjunga? Jag ser en älskad konung ej längesedan
återskänkt åt eder glädje, för att snart ånyo kallas till aflägsna
stridsbanor. Af denna dyrbara hvila mellan öfvervunna faror
och dem som ännu beredas, af dessa lyckliga dagar, på hvilka
hvar redlig medborgare täflande hastar att tyda honom sitt
lof för allmänt beskydd, af denna det svenska hjärtats högtid,
skulle jag våga tillägna mig det närvarande ögonblick, att
bära honom mitt offer för enskild sällhet? Skulle jag drista
nämna, hvilka mönster jag härmat för att gillas af er, huru
han själf väckt det svaga snille han belönar? Men jag fruktar
att den stora själ, hvars nåd gått emot mina försök, hvars
välgärningar dem åtföljt, ej ville höra mitt lof. Huru skulle den
svaga rösten af min tacksamhet förnöja en konung, lika van
att emottaga erkänslans offer och förlåta otack, endast af sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
