Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Lehnberg
af medborgare, som på iängsta afstånd betraktat hans ära.
Jag säger hvad jag vet, utan annan fördel än sanningens, och
om utan brott jag kunde åsyfta någon vinst för egen fåfänga,
skulle det vara den att, äfven i arten af min föreställning, det
måtte röjas, åt hvars minne jag detta offer bär.
Bland dem, mina Herrar, som i tidernas följd skola
efterträda edra spår inom detta samfund, skall utan tvifvel det blifva
många, hvilkas hela upphöjelse bestått i det bifall de här
vunnit, hvilkas minne ingen annan vård bevarar än den
uppmärksamhet, som här tecknat deras namn, och den erkänsla,
som här klagar vid deras bortgång. De skola ärade utgå ur
denna snillets helgedom, för att hafva blifvit där inlåtna.
Det är ej så med de lysande män edert samhälle intill denna
tid förlorat. Det är nu tredje gången efter dess stiftelse, som
dessa hvalf hafva gifvit genljud af edra förluster, och vid hvar
och en af dessa sorgens högtider begråter eder saknad en
man, som genom höjden af sitt borgerliga anseende, genom
glansen af sitt snilles förtjänst kunnat bjuda mer åt edra
yrken, än han af dem kunnat begära. Grefve
Hermansson, lik sina förut bortgångna medbroder, var redan på höjden
af sina öden. Allt hvad lyckan och konungars nåd kunna åt
en medborgare förära hade han redan vunnit, allt hvad
samhället af den lycklige med billighet äskar hade han redan gjort.
Mognad och tröttad i viktiga värf, utmärkt af den högsta börds
och det högsta ämbetes företräden, helgad af den sena ålderns
tunga, men myndiga ära, i alla samfundets kretsar bådad
af ett rykte, som förhöjde då det skyddade hans
värdigheter, blef han nästan på grafvens brädd skänkt åt eder,
mina Herrar, mindre för att genom nya mödor bereda en
vård åt sitt namn än att låna den åldriga förtjänstens anseende
åt en späd inrättning, af hvilken, för all belöning, han endast
kunnat återhämta någon gladare hvilostund för sina år och
denna snart förvissnande lager, som häftas på hans urna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
