- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 6. 1700-talets prosaförfattare. Mörk, Dalin, Linné, Lagerbring, Kellgren, Thorild, Leopold, Ehrensvärd, Lehnberg, Gustaf III, Rosenstein /
323

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

känslan, utan att inskränka de förras myndighet, utan att
gifva rum åt den senares nycker. — Att utmärka sig i en enda
af dessa riksvårdens grenar blef aldrig medelmåttans lott.
Men att omfatta dem alla, att hafva för hvardera ett
sär-skildt snille, att synas för hvar och en lika enkom bestämd,
det tillhör blott dessa synnerligen gynnade själar, för hvilka
skaparemakten öppnat sin rikedom.

Om man föresatt sig att författa en granskning öfver
grefve Hermansson, skulle man vid detta ställe tvingas att
blifva hans loftalare. Han fördes genom alla dessa banor,
och han uppfyllde dem. Han uppammades för kansliärenden,
och han blef deras mästare. Han sattes till styrelsen för
Kammarrevisionen, och han gaf åt detta samfund ett anseende,
som det förr aldrig ägt. Han blef anförare för
Kammarkollegium, och han beredde glömskan af dem, som honom
där företrädt. Han inkallades i Rådet, att vårda lagarnas
helgd, och man beundrade en mognad domare.

Ej en gång syntes han behöfva tidens biträde att
fullkomnas i de särskilda ämbeten han beklädde. Ehuru
nykommen och främling inom ett verk, lämnade han dock aldrig
rättighet att honom sådan anse. Ärendena i deras art, i deras
gång, det goda och det felaktiga i förvaltningen, medlen
till dess förbättring, allt tycktes förklara sig och redas för
hans första åsyn. Också var han utan motsägelse aktad
bland de vidsträcktaste kännare af sitt land. Den fosterbygd
han tjänte ägde i sin allmänna författning, i lagar, i
folklynnet, i de minsta och mest aflägsna banor för göromålen
ingenting undangömdt för hans omständliga och granskande
kunskap. Om, vid betraktandet af denna sällsamma
förmåga, man billigt erkänner vidden af ett snille, billigt
beundrar en lycklig böjlighet att lämpa sig till så afskilda
föremål, skulle man därjämte kunna förgäta den eldiga rörlighet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/6/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free