Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8=
— ■nu
Nils von Rosenstein
1$
Den rätta förlusten, som aldrig skall ersättas och därföre
icke nog kan beklagas, behöfver icke af mig nämnas. Den
kännes af alla dem, som högakta snillets eld förenad med ett
moget vett, med manlighet i tänkesättet, med värma för
sanning, rättvisa och dygd; af alla dem, som tro att det är af
någon vikt för ett folk att blifva upplyst, af någon heder för
ett land att kunna framvisa mästerliga arbeten, af någon
betydenhet för mänskligheten att under bekymmer, lidande och
olyckor äga förråd af förståndets, känslans och smakens
nöjen: rena och ädla i sin natur, oskyldiga och nyttiga i sin
verkan, tillgängliga för alla utan lyckans och rikedomarnas
biträde. Men mångdubbelt, men djupt, smärtande och
beständigt kännes denna förlust af dem, hvilka Kellgren hedrade
med sin vänskap, af dem, hvilka ej allenast beundrade
skalden, utan älskade tillika den mest älskvärda människa, af
dem, till hvilka den störste af dess medtäflare sagt:
Gråt sångens första son, om du bär nit för den;
men dubbelt gråt, om du som vän,
som människa och vis hans värde känna hunnit.
Bland detta antal hade jag i flera år den lyckan att vara,
mera utmärkt af dess förtroende än förtjänt till något
företräde. De nöjsamma och upplysande stunder jag tillbragt i
dess sällskap äro försvunna. Nyttan är kvar och minnet
på en gång smickrande och sårande. Det angenäma i
hågkomsten försvinner dock äfven och gifver rum åt sorgen vid
åtanken af den dag, då Kellgren kallade mig till sin
dödssäng och förkunnade mig den säkra öfvertygelse han själf
ägde om vår förestående skilsmässa. Han yttrade, att han i
lifvet funnit en tröst i vår vänskap, och tillade sin önskan, att
jag efter dess bortgång måtte bevara minnet af denna
vänskap genom ett företal till dess arbeten, en önskan den han
äfven i sin yttersta vilja förklarat. Hans blygsamma tänke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
