Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl 1 -fl
Johan Henrik Kellgrens Lefverne
kanta stycken Ljusets fiender och Jordens skapelse. Han
inskränkte icke sin åtgärd till granskningen öfver
vitterhetsarbeten, ej heller var satiren det enda medel han använde.
Han sträckte sin verksamhet till alla de ämnen, där hans
insikter tilläto honom att gagna, med det rätta snillets
varsamhet att icke vidröra dem han icke förstod. Fullkomligen
i bredd med sitt tidehvarf och öfver detsamma i en vis
måtta och en filosofisk billighet, har han i det nämnda
dagblad dels i anledning af utkomna arbeten, dels vid andra
tillfällen skänkt svenska allmänheten afhandlingar, som skulle
hafva prydt Tatler eller Spectator och hvilka förtjänade att
samlas för att utgöra en bok, som i alla tider skulle läsas
med lika mycket nöje som nytta. Eftervärlden skulle då
biifva i stånd att fullkomligen döma, huru mycket han bidragit
till sin samtids förädling i tänkesätt och smak.
Länge hafva svenska vitterhetsidkare antingen måst
uppoffra sin tid åt andra yrken eller strida med brist och
fattigdom. En fördom har dömt dem oskickliga till allmänna
värf, en annan ovärdiga all belöning af det allmänna, om
de ensamt följde den stråt böjelsen för dem tycktes utvisa.
Vida öfver dessa fördomar var den konung, under hvars
spira Kellgren, till sin och svenska vitterhetens lycka, var
född att lefva. Gustaf III, med en stadgad öfvertygelse
om värdet och nödvändigheten af de skillnader och
företräden samhällsordningen infört, ägde ett lika stort begrepp
om ett annat företräde, som naturen oföränderligen fastställt
för dem hon skänkt snille och öfverlägsna egenskaper. Hans
största begär var odödligheten, och han visste att urskilja
dessa sällsynta människor, hvilka genom bedrifter eller
snillealster en gång skulle lämna sina namn åt minnet för att
om-gifva hans eget och utmärka hans tidehvarf hos de senaste
åldrar. Kellgren kunde för honom ej länge biifva dold.
Att han hade varit skicklig till sysslors skötande, därom
kunna icke de tvifla, som känt hans rediga begrepp, säkra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
