Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Henrik Kellgrens Lefverne
särdeles för det lätta och skämtsamma, välljudet i allmänhet
växladt, ökadt, förhöjdt, synas utgöra det hufvudsakliga, som
utmärkte honom från dess närmaste föregångare och som
ger honom ett rum bland skapande snillen. För sina
efterföljare skall han tjäna till mönster af riktighet, noggrannhet
och egentlighet i stil. Då det snille och den smak, som råda
i hans arbeten, försäkra dem att i alla tider väcka nöje och
beundran, kunna vi med trygghet förutsäga, att inga ändringar
i språket och dess verskonst skola beröfva honom den äran
att för skrifsättet räknas bland klassiska författare. I mera
än en af svenska snillet förut obanad väg har han med
framgång vågat de första försök. I intet af de skaldeslag han
vidrört har han misslyckats, i några är han ostridigt den
förste, i de flesta i bredd med de förste. Hans smak sträckte
sig till allt, och han hade den sällsynta rättvisan att icke
fördöma hvad som ej instämde med dess enskilda tycke.
Hans känsla var sann och stark, snarare fin än öm, hans
bildningsgåfva var behaglig och lekande, mera än rik och
målande, båda alltid styrda och tyglade af förnuftet. Med
åren tycktes han mindre lyda deras ingifvelser och af dem
endast behålla förmågan att gjuta behag öfver alla ämnen,
äfven de torraste. Tankekraften och förnuftet voro de
rådande egenskaper i hans skrifter som i hans hufvud. De
visade sig lika i skämtet och det allvarsamma; i det minsta
han skref igenkände man den djupsinnige tänkaren, som
med ett filosofiskt öga sett öfver världen, samhället,
människan, hennes lynne, gärningar och kunskaper. Det löjliga
frestade och förnöjde honom; det sanna öfverväldigade hela
hans själ. Om man i ett drag vill innefatta dess förnämsta
poetiska förtjänst, bör man kalla honom behagens, det goda
skämtets och förnuftets skald.
En författare målar sig merendels i sina skrifter.
Kellgrens vänner behöfva icke frukta, att hans skola jäfva det
omdöme en närmare kännedom af hans personliga egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
